tisdag 12 april 2016

Var på utställning om Katarina Taikon som skrev Katitzi som föddes i Örebro

Gick till Örebro Stadsbibliotek och tittade på en utställning Om Katarina Taikon 
som föddes den 29 Juli 1932 i Almby i Örebro i en röd buss. Taikon var en mycket viktig person som förde romernas talan när hon levde och var politiskt aktiv och kämpade för romernas rättigheter. Men även idag så är hon en viktig talesperson genom hennes texter och hennes minnen med goda gärningar när hon levde. Taikon skrev sina självbiografiska barn- ungdomsböcker om Katitzi som handlar om en zigenarflicka. Genom historien så har Romerna varit en utsatt grupp och en idag så är det lika dant. 

Hon har ibland kallas "Sveriges Martin Luther King"
Tycker att utställningen var bra och informativ och skulle vara en utställning som man skulle kunna köra året om.
Glad att Örebro Stadsbibliotek tog ansvar och körde utställningen.
Start för innehåll













Läs hela årets program i vår folder. "Foldern kan också hämtas i tryckt form på våra bibliotek" 

"Örebro stadsbibliotek med samarbetspartners bjuder in till läsaktiviteter, författarbesök, föreläsningar och andra evenemang med anknytning till boken ”Katitzi” av Katarina Taikon. Aktiviteterna pågår från april till och med vecka 46 år 2016. Med ”Örebro läser Katitzi" vill vi öka intresset för läsning bland örebroare. Med hjälp av skönlitteratur, berättande och föreläsningar vill vi också sätta ljuset på romers situation idag."(bibliotek.orebro.se)

"Älskad barnboksförfattare och karismatisk människorättskämpe

Katarina Taikon, född 1932, växte upp i ett Sverige där romer levde ett kringvandrande liv, var illa sedda och utsattes för stark diskriminering. Det var en tid med skallmätningar, rasbiologiskt tänkande och tvångssteriliseringar.

FAMILJEN, MED RÖTTER i central- och östeuropa, försörjde sig som tivoliägare, förtennare och musiker. Katarina föddes i ett tält utanför Örebro och hennes mamma dog när Katarina var nio månader. Fem år gammal lämnades hon bort till en familj i Skellefteå och senare till ett barnhem i Umeå för att till slut, som 7-åring, hämtas hem av sin far. ”Jag minns inte en dag som barn utan stryk”, berättar Katarina Taikon.

Barndomens upplevelser, våldet, den ensamma flickans bollande mellan fosterfamilj och barnhem, spelade en stor roll i de senare självbiografiska Katitziböckerna. Men också det hårda lägerlivet utan el, värme och rinnande vatten och en omgivning som trakasserade och exotiserade romer. Likt andra romska barn fick inte heller Katarina gå i skola utan lärde sig läsa och skriva ordentligt först vid 26 års ålder på en folkhögskola.

NÄR KATARINA TAIKON var 16 år fick hon huvudrollen i dokumentärfilmaren Arne Sucksdorffs kortfilm Uppbrott (se filmen). Filmen öppnade en ny värld för både Katarina och hennes syster Rosa Taikon. De lärde känna skådespelare, konstnärer och författare och fick flera mindre roller både inom film och teater. Katarina och Rosa Taikon blev snabbt en del av  1950-talets kulturvärld i Stockholm. I dag är Rosa Taikon en av våra mest respekterade silversmeder och har mottagit medaljen Illis Quorum av regeringen samt tilldelats Olof Palme-priset.

I början av 1960-talet inledde Katarina Taikon sin stora kamp för romernas lika rättigheter i Sverige. Bokdebuten med Zigenerska 1963 gjorde henne över en natt till en stridbar och välkänd röst i samhällsdebatten. Taikon skrev i pressen, anordnade demonstrationer, var med och startade skolor och uppvaktade regelbundet Sveriges dåvarande statsministrar Tage Erlander och senare Olof Palme.

I slutet på 1960-talet började Katarina Taikon känna sig alltmer uppgiven. Trots stora framgångar vad gällde romernas boende och utbildning ansåg hon att förändringarna gick för långsamt – rasismen mot romer var fortfarande stark. Taikons engagemang tog sig ny form när hon började skriva böcker för barn. Den första Katitzi-boken kom hösten 1969 och blev en omedelbar succé. Sammanlagt skrev hon 13 självbiografiska böcker om en av den svenska litteraturens mest älskade karaktärer. Böckerna filmatiserades och visades i tv 1979-80.

Med start i februari 2015 återutger Natur & Kultur hela Katitzi-serien.

KATARINA TAIKON LEVDE tillsammans med fotografen Björn Langhammer. 1982 drabbades hon av en hjärnblödning och föll i koma, som hon aldrig vaknade ur. Den 30 december 1995, efter mer än tretton år i koma, dog Katarina Taikon.

Under sitt liv lyckades Katarina Taikon ändra samhällsdebatten och hon gjorde livet bättre för otaliga människor. Bara fram till 1980 hade hennes Katitzi-böcker lånats ut från bibliotek drygt 400 000 gånger."(http://www.taikon.se/)

"Katarina Taikon förde romernas talan

Författaren Katarina Taikon var först i Sverige med att skildra romsk kultur ur ett romskt perspektiv. Hon översatte också poesi och medverkade i flera filmer. Hans Millgård berättar om en stor kulturgärning och om människan bakom den.

Katarina Taikon LanghammerUnder det tidiga åttiotalet fick skolorna i Hissjö och Tavelsjö besök av Katarina Taikon. Vid den här tiden hade hon skrivit en rad böcker om Katitzi som gett henne många entusiastiska läsare. Katitzi hade också blivit seriefigur och huvudperson i en tv-serie. Karismatisk och färgstark lyckades hon fånga mångas intresse. Berättelsen om hur hennes familj hade rest land och rike runt, inklusive i Västerbotten, blev en lektion i nutidshistoria och utanförskap. 

Ny biografi 

Sent omsider har det kommit en biografi om Katarina Taikon, som var analfabet halva sitt liv, men ändå kom att bli en förkämpe för romernas plats i det svenska samhället och för mänskliga rättigheter i stort: Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi. Den tecknar bilden av en av de främsta kämparna för mänskliga rättigheter i Sverige. Ett land som gärna kritiserade andra länders sociala missförhållanden och som såg sig självt som jämlikt och fritt från rastänkande. Att romerna saknade människovärdiga bostäder och skolor sågs länge inte som något problem. Rosa Taikon, silversmed och Katarinas Taikons äldsta syster, är bokens främsta källa.

Katarina Taikon föddes 1932 i ett tältläger i Almby utanför Örebro. Pappan Johan Taikon hade kommit från Ryssland vid sekelskiftet och drev ett tivoli, spelade fiol och ägnade sig åt kopparslageri. Mamman, Agda Karlsson hade växt upp i en torparfamilj i Härryda och träffade Johan på en restaurang i Örebro där de bägge arbetade under en tid. När Katarina Taikon var nio månader dog mamman. Pappan gifte om sig och styvmamman kom att göra livet svårt för Katarina Taikon och hennes syskon.

Från fosterfamilj till barnhem

Boken Den dag jag blir fri av Lawen MohtadiSom femåring kom Katarina Taikon till Charles och Isabella Kreuter som drev ett tivoli i Skellefteå. Familjen Taikon hade förlorat sitt eget tivoli i en brand och hade ekonomiska bekymmer. Att komma till ett riktigt hem, få ett eget rum med en skön säng och massor av leksaker var omtumlande. Familjen Kreuter hade hoppats få adoptera henne men det gick inte Johan Taikon med på. Efter två års väntan ilsknade Kreuters till och lämnade över flickan till barnavårdsnämnden som raskt placerade henne på Umenejdens barnhem.

Tiden på barnhemmet och hur hon blir hämtad tillbaka till det lägerliv hon då nästan hade glömt har hon berättat om i Katitzi. Övriga tolv delar följer hennes liv fram till dess hon gifts bort som trettonåring i Barnbruden och rymmer från barnäktenskap och lägerliv i Uppbrott

Stort intresse för film

Katarina Taikon var tidigt fascinerad av film. När familjen bodde i Vännäs skickades hon och hennes syster till Umeå för att sälja kopparbunkar. När de tröttnade tog de en paus och gick på bio. Under nya stjärnor hette filmen och handlande om en ung kvinna dominerad av tyrannisk mor. Den gjorde ett starkt intryck på flickorna och de såg den två gånger om dagen tills deras pengar tog slut.

Några år senare hamnade hon själv framför filmkameran. Regissören och dokumentärfilmaren Arne Sucksdorff gjorde en kortfilm om en grupp romer på väg att bryta upp. Med huvudrollen som ung dansös fick Katarina Taikon tillgång till en helt ny värld, filmens och teaterns.

En annan film med romska roller fick sin premiär 1949. Det var Singoalla byggd på en 1800-talsroman av Viktor Rydberg. Här fick hon och tre av hennes syskon roller bredvid kända namn som Viveca Lindfors och Alf Kjellin. Filmen, som var den dyraste som vid den tiden hade producerats i Sverige, blev både en kritikerflopp och publiksuccé. Syskonen Taikon var inte nöjda med slutresultatet; "Om vi hade vetat vad det var för nonsens hade vi inte tagit ett danssteg i den filmen" säger Rosa Taikon i Lawen Mohtadis bok.

Debuten väckte debatt

Boken Katitzi av Katarina Taikon1963 kom en bok ut som väckte stor debatt. Tv hade i sin enda kanal tidigare sänt "Vagabond eller vanlig människa", ett reportage om romernas katastrofala situation och "zigenarfrågan" var hett stoff på tidningarnas ledarsidor.

Boken, som lämpligt nog hette Zigenerska, var Katarina Taikons debut som författare och den första skildringen av romernas liv som skrivits av en rom. Den handlade både om hennes egen barndom och om romernas liv och traditioner. Ivar Lo-Johansson som vid den här tiden var en högt aktad författare och efter två böcker om romerna betraktad som "zigenarexpert" blir i boken hårt åtgången för sina romantiska föreställningar om romskt liv.

Översatte romsk poesi

Katarina Taikon ville också förmedla ett romskt kulturarv. Det gjorde hon bland annat genom att översätta romska dikter och folksånger från olika länder. 1964 kom Zigenardikter och i den fanns den här dikten från Transylvanien i Rumänien:

Jag har aldrig bott i hus

Och om vintern fryser jag.

Men vid den varma spisen

Sitter bonden skönt

Jag lever här, och lever där

Som den stackars musen

Och sen när döden kommer

Så hittar man mig någonstans.

Katarina Taikon levde ett slitsamt liv. Hon kämpade för andra men tog inte hand om sig själv. Hans Caldaras berättar i sina memoarer I betraktarens ögon om det sorgesamma sista kapitlet i favoritkusinens liv. 1982 var Katarina Taikon utarbetad, hade hjärtproblem och fick plötsligt hjärtstillestånd på Södersjukhuset. Efter komplikationer hamnade hon i koma och vaknade aldrig mer.                                    Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek

Mer om Lawen Mohtadi och hennes bok kan du se på Svt.se Filmen Uppbrott hittar du på Filmarkivet.se Reportaget "Vagabond eller vanlig människa" kan du se på Svt.se


Sveriges television, Utbildningsradion och Sveriges radio har flera program om Katarina Taikon i sina arkiv."(www.minabibliotek.se).



Tack för att du tittar!:0)